Looking in the mirror

at this woman down and out

she´s internally dyin

I know this was not what love´s about

I don´t wanna be this woman 

the second time around

caue I´m waking up screaming 

no longer beleving that I´m gonna be around

Over and over I tried

yet over and over you lied

and over and over I cried

Rain on me, Lord won´t you take this pain from me

I don´t wanna live, I don´t wanna breathe

Broken Angel

När ja ser mina barn eller bara tänker på de fylls jag av kärlek..starkare än ja nånsin känt för någon..den här kärleken e ren, ovillkorlig, överbeskyddande, äkta, odödlig, oförstörbar..å ja gör allt för de..hade d inte varit för de hade ja säkert varit död för längesen..å ja tackar Gud varje dag för mina välsignelser!

Men d e så svårt att va stark..ja målar på en fasad varje dag..i skolan, på jobbet, inför alla..jag känner ångesten men leker oberörd..jag överanalyserar allt..känner att ingen gillar mig, alla tycker jag e konstig..ingen vet nåt å ingen skulle kunna gissa..inte många skulle bry sig heller i denna iskalla värld..ja hör de prata om hur dåligt folk har de i andra länder å att de vill hjälpa de osv men sen direkt när någon i närheten visar minsta svaghet som tex skiljsmässa eller liknande så snackar de skit om den personen direkt å har ingen medkänsla alls..så ja håller allt inom mig..har lärt mig att d ska va så..men ja dör..mår illa..hatar allt å alla förutom mina barn..å min mamma å syster..å bra människor men de e väldigt sällsynta..

han krossa mig igen imorse..efter att ha vägrat hjälpa till me våra barn trots att jag e febrig så berättade han helt iskallt att han inte vill gifta sig me mig längre...

sen gick han runt hur glad som helst å låtsades som inget inför barnen..å ja spelade me för barnens skull..

inuti ville ja bara hugga mig själv i hjärtat me en sylvass kniv men ja vet att ja inte får visa hur ja mår..då mår de dåligt..

sen drog han..ute hela dan, kom hem duscha, bytte om sen drog ut å festa..

så här sitter jag me alla minnen..dåtid, nutid å framtids smärta..

dåtid

efter första slaget kom fler...sakta sakta å me långa perioder av underbart mellan precis som me mitt x..å ja stannade för ja kände att ja inte va värd bättre..

(när ja växte upp slog min pappa mig ibland..å hotade mig..å kallade mig hora för att han tyckte ja klädde mig för utmanande om jag hade kjol över knäna...han sa aldrig att han älskade mig..tryckte ner mig hela min uppväxt me att ja va dum i huvet, lat, jobbig, i vägen osv..å min mamma lät honom..hon bortförklarade hans beteende me att "ja men tjata inte" eller "ja han kan väl säga lite dumma ord men han e bara orolig för dig" osv..

d gjorde att ja aldrig nånsin kände mig älskad eller värdefull för någon...ja hade aldrig nånsin någon självkänsla å ja lät alla trampa på mig..alla vänner, alla lärare, släktingar, ja alla...ja stod aldrig upp för mig själv för ja trodde direkt på allt dåligt alla sa om mig..

om nån sa nåt snällt tog ja inte till mig d för ja visste min plats..visste att ja va ful, dålig och oälskbar..d spelade ingen roll om jag när ja tittade mig i spegeln ibland såg en söt tjej med vackra drag..jag tittade bort och tänkte att nej jag kan inte vara söt för då skulle jag vara älskad och uppskattad som alla söta tjejer...

kärlek och bekräftelse blev oerhört viktigt för mig när jag blev tonåring..jag hade ett tomt hål i mitt hjärta som behövde fyllas...så när ja träffade min första kille å blev så kär så kändes d som om ja äntligen va värd nåt..han fick mig att känna mig vacker, att känna mig älskad å värdefull, obytbar...)

hans "snälla" perioder va d ja levde på..d va som en drog..den enda drogen ja hade att överleva på..de blev allt kortare men ja kände att ja inte hade något annat..nu när jag hade blivit slagen av en till kille å nertryckt så hade ja verkligen gett upp hoppet om något bättre..

även han va orogen mot mig, bla me en strippa..

jag var besatt av mitt utseende..ville för vilket pris som helst se perfekt ut..jag sminkade mig alltid, fixade alltid håret och hade alltid snygga kläder och klackar..

mina bröst va väldigt små och när han hela tiden klagade på det gick jag tillslut och opererade mig..jag trodde att jag skulle "duga" för honom då..att han skulle bli snällare mot mig då..jag hae inte friska tankar..jag var för förstörd..

han hade lovat att inte göra mig illa medans mina ärr läkte..men efter några dar bråkade vi..han blev argare och argare och jag försökte gå..då tog han tag i mina armar me varsin hand å slet de bakåt så hårt han kunde...jag kommer aldrig nånsin att glömma den smärtan å d ljudet av att mina tjocka stygn sprättades upp av den kraftiga rörelsen..jag skrek rakt ut å blodet rann..han fick panik och höll massa papper emot det öppna såret tills det tillslut slutade blöda..jag darrade i hela kroppen av rädsla..jag hade blivit misshandlad tidigare såå många gånger men aldrig nånsin hade ja fått så otroligt fruktansvärt ont förut..jag uppsökte aldrig en läkare trots att jag borde men det läkte tillslut..

mina vänner som hade funnits i mitt liv när ja va me mitt x började förstå att allt inte va så bra me den nya...

men ja skoja bara bort d å sa att vemsomhelst e bra jämfört me mitt x..å d höll de ju me om..å de slutade ifrågasätta nåt..

min "nya" (fast nu hade vi vart ihop i över ett år) slog mig ialf inte "utan anledning" tyckte jag..men han slog mig så fort vi bråkade..så fort han blev ifrågasatt..

tillslut kände jag bara hat för honom..ja fick nog, gjorde slut å blev iskall..började prata me andra killar å hade väl nån slags hopp om att nån gång kunna bli behandlad ialf bättre..ville fortfarande inte helt ge upp hoppet om att d fanns bra kärlek..kärlek som inte gör ont..han fick höra talas om att jag chattade me andra killar å blev galen..trots att d va slut så ringde, messade å mailade han massa hot om att han skulle döda mig..mitt i natten kastade han sten på mitt fönster..ja blev livrädd å även rädd att bli utskämd av grannarna så när han inte slutade så gick ja ut..ja orkade inte mer..kände att ja gärna dog å va inte rädd för nåt längre..hade redan vart me om d mesta..

ja gick ut å kollade in i hans arga ögon som påminde så mycke om min första killes..lika hatiska å lika kärleksfulla beroende på vilket humör de hade..jag sa varsågod, döda mig!jag e redan död inom  mig pågrund av dig...ja förberedde mig på slagen men han började gråta istället..han grät å grät å snyftade fram att han inte kunde fatta hur han kunnat behandla mig så illa..å efter allt ja vart me om oxå..han svor på sin mammas liv att han aldrig mer skulle slå mig å att ja va värd bara d bästa, att ja va perfekt å att han bara hade vart osäker för att han va rädd att ja skulle träffa nån som förtjänade mig..vi satt ute i natten å rökte å pratade i flera timmar..han följde me mig hem å vi somnade tätt intill varann..

men jag hade redan kommit in på en utbildning i en annan stad så kort efter så flyttade jag..vi sågs mycket ändå å han va underbar mot mig..han pratade återigen om att vi skulle gifta oss å ja började käna mig värdefull å lycklig igen..

jag började må illa å förstod direkt att ja va gravid..jag tog ett test å d va possitivt..jag bev överlycklig men rädd..jag visste att hans familj var väldigt troende och att i deras land är det syndigt att få barn innan man e gifta men jag berättade ialf..

först blev han glad..sen blev han rädd..sen sa han att ja kune behålla barnet men att han inte kunde vara delaktig pga sin familj..jag sa men vadå vi skulle ju gifta oss..d hinner vi ju å så kan vi säga att ja blev gravid efter..men han vägrade..sen blev han arg...

hoten började komma..han hotade att döda mig å barnet om jag inte gjorde abort..

ja blev helt chockad å förtvivlad..ja kände sån enorm kärlek till min baby redan från start men va samtidigt rädd för honom..jag bokade tid för abort 3 gånger men avbokade alla gångerna..en av gångerna gick jag till en klinik å fick se mitt barn me ultraljud..såg det minimala hjärtat som slog å efter kände att om ja gör abort så kommer jag inte kunna leva en enda dag till..förlusten av mitt barn skulle jag aldrig kunna komma över så jag vägrade..

hans hot blev värre å värre han hotade mina föräldrar i sms han skrev å försökte me allt i panik när han förstod att jag hade bestämt mig..jag fick tillslut anmäla honom å kräva besöksförbud..

hela graviditeten gick jag ensam..utan ring på fingret å utan stöd..min pappa vägrade vara delaktig å skämdes över mig..min mamma var orolig hur allt skulle gå..ja kände att de inte va orliga för mig utan för sina egna liv..hur "jobbigt" det skulle bli för de att behöva ställa upp å hjälpa till me babyn..

men ja ordnade allt..fixade lägenhet, vagn, säng, byggde ihop möbler helt själv me min enorma mage..jag var överlycklig men livrädd å ledsen jämt..ledsen å skämdes att vara singel och gravid..inte för att jag skulle tyckt att nån annan va misslyckad eller syndig eller nåt negativt om de varit i min situation men för att d va så många som fick mig att känna mig så..

när min son föddes försvann allt annat..jag kände ingen trötthet, ingen hunger, ingen sorg..han va mitt allt..han gjorde mig hel å han fick mig att känna mig så värdefull..att jag fick va hans mamma..å me tiden gav d mig självkänsla..trots att ingen annan älskade mig lr brydde sig ett skit om mig så gjorde han d.å d va d enda som räknades..

han ringde å grät..(pappan till babyn)å bad om att få träffa sin son..han bad om förlåtelse å svor att alrig nånsin göra oss illa..jag gick me på att han skulle få se sin son en enda gång ihop me andra vuxna ja litade på..han vågade inte hålla honom men man såg att han älskade honom direkt..han stirrade helt faschinerad på sin son som v så lik honom..hans enormt stora vackra ögon..

han bad mina föräldrar om förlåtelse å sa att han inte menat nåt av d han sagt..att han bara varit så rädd för att bli utstött av sin familj å släkt..jag visste ju hur de va så ja förstod men ja kunde inte förlåta honom..

han fick fortsätta att träffa sin son hemma hos oss me mina föräldrar(som också de hade smält för babyn)efter några veckor fick han komma själv utomhus me oss å ta promenader och senare komma hem till oss själv..hans bror kom och träffade vår son å även han blev helt kär i den lilla..

efter ett tag vågade han äntligen berätta för sin familj att vi hade fått en son..de kom hela familjen för att få träffa honom å alla blev så glada å lyckliga inte alls den reaktion som han hade fått mig att tro att de skulle fått..

hans pappa grät av lycka å kramade mig å sa att vi va deras familj nu å att de gjorde vdsomhelst för oss..ja tyckte d kändes lite konstigt eftersom de innan vi fick barn alltid hade vart så stela mot mig men ja blev glad för min sons skull att han fick så många i sitt liv som brydde sig om honom..vackraste prinsen min ängel <3

fortsättning följer....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

They don´t know you but they hate you all they know is that I date you how would you feel if someone held you down and raped you I tried and tried but I could never escape you I was inlove and they asked me why and how what kind of love fro...

They say you never know what you´ve got til you loose it if you prommice your girl something you gotta do it You can´t just tell your woman you love her are you stupid, words don´t express your love you gotta prove it     Så många nätte...

Jag tar ett andetag från den smutsiga luften jag känner mig sviken, familjen kommer först för mig vill bara somna men blir alltid väckt igen mardröm efter mardröm, sängen helt blöt av svett å du va aldrig där å höll om mig när ja frös minns...

D e så d känns...   jag passar inte in nånstans...passar inte ihop me någon...ingen som ser mig vet och de få som vet kan aldrig förstå... allt jag ville va att bli älskad å älska en person men se på mig nu...kan inte ens gråta längre... Inst...